Jag håller just nu på att flytta som en del vet, och mitt liv nu består till stor del av drömmar, flyttlådor och HBOs serie GIRLS (när jag har en stund över).
När man packar ned sina saker i lådor så är det en del saker som jag tänker på, jag är antingen väldigt sentimental eller helt osentimental och tänker "den här har jag inte plats för, den är helt förbrukad". Eller så tänker jag " den här muggen med slitet tryck av nallar på hade jag som liten när jag drack välling", men mest av allt undrar jag hur jag lyckats samla på mig så otroligt mycket prylar?!
En man som eventuellt var gäst hos Oprah eller något sa att man har som en ryggsäck på sig, i den finns relationer, lån, lägenhet, möbler och alla pryttlar som man äger och den blir bara större och tyngre. Till slut är man mer som en dyngbagge som puttar en enorm klump med saker framför sig.
Jag vet inte alls vad jag eller han ville ha sagt med det, men så är det...
Så se upp kids för jag kommer att ha mycket prylar när jag dör, varför alltid döden? Varför tänker man på den så ofta, tänker man lika ofta på BARA livet? Det tror jag inte...eller?
Jag ska nog ta en paus...
