Man är helt trött på orden...men när jag och min syster såg dem för många år sedan sa hon det på fejk-tyska som ett ord: Bikiniklar! Sedan dess säger vi alltid bikiniklar. Man måste kanske ha varit där. Men det var oerhört roligt i alla fall :)
Men ångesten och kommer lite tidigare i år, då vi ska åka iväg i april på ett spa. Min mor fyller 50 år och ska ha en stor fest, så man ska träffa släkt och familjens vänner i bikini! Ingen press.
Dåligt samvete och gymkort går man och bär på, för att man aldrig räcker till eller blir nöjd. Det är en evig förbannelse. Och jag vet hur trötta alla blir, allra minst jag när man pratar om synen på kvinnan och hur viktigt utseendet är för att vara "en komplett kvinna". Jag tror att det fortfarande är det mest radikala man kan göra är att vara sig själv och strunta i hetsen...Och det är verkligen inte lätt! Det är radikalt, FORTFARANDE!
Jag önskar att jag kunde stå där med rak rygg och faktiskt inte säga ett skit, inte be om ursäkt eller fumla med handduken, utan bara vara. Jag jobbar på det, men det är en lång process och att se den ständiga ström av artiklar, bilder och tips som talar om för oss att vi aldrig är tillräckliga och ändå känna att man räcker precis som man är.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar