En av mina favoritkänslor, är äckelförtjusning. Så olika känslor som i ett snabbt ögonblick blir en kittlande kombination.
Angela Singer är en av mästarna på den känslan. Hon räddar döda djur från naturligt förfall, som blir föremål i hennes kreationer. Först handlade hennes skulpturer mest om att porträttera döden, som redan är uppenbar i dessa uppstoppade djur, och de svävade för alltid i något slags blodigt stadium i dödsögonblicket. Men nu tycker jag snarare att de talar om hur vackert livet är, och hur ömtåligt det är. De representerar naturen.
Och att sväva i det stadiet är mer tänkvärt, för materialet i sig är tillräckligt okonventionellt utan allt blod.
//Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar